Här var det rysligt många frågor! I boken "Höns, ankor och gäss" kan du säkert finna en del svar. Andra ger sig själv när du hållit på ett tag. Jag skall ändå försöka svara på en del av dina funderingar:
1. Det är bäst med krossad eller grovmalen säd (gröpe) som basfoder till ankor. Är dom i värptagen eller vill man få igång dem efter en vilopaus i äggläggandet, så kan man bklanda i lite allfoder eller liknande. Ankor vill blöta sitt foder i näbbet under tiden de äter, så en vattenskål nära fodertråget är lämpligt. Det blir en del slabbande med vatten och det är praktiskt att utfodra dem utomhus om det är möjligt.
Ankor kan vara rätt glupska. Under hösten äter de rätt mycket och man kan gott låta dem rensa faten emellanåt.
2. Jag tror inte du behöver vara rädd att ankorna äter sågspån.
3. Om de är i god kondition och har sin fjäderdrakt i ordning så är de inte särskilt köldkänsliga. Deras känsligaste del som kan förfrysa ( liksom gässen) är simhuden mellan tårna. Se bara till att de kan gå in om de vill. Är det mycket snö och fint väder kan man lägga ut en halmbädd som de gillar att ligga och värma sig på.
4. Om ankorna är födda på våren/sommaren så börjar de para sig och honorna börjar värpa på våren efter. Många börjar tidigare, men om man håller igen lite med foder, värme och ljus på vintern, så dom får vila sig lite från äggproduktionen så väntar dom till våren.
Lantrasankorna (jag har för mig att du har blekinge) är inte så svåra att få till ruvning. Alla vill inte, men kanske varannan, om de får vara ifred och gärna får några lådor där de kan värpa och få ro att ruva.
5. Det verkar vara just skräckhistorier.
6. Kontakta vår försäljningsansvarige Bengt Gustafsson (
bengt@kackel.se) så hjälper han dig säkert med boken och berättar om han har några äldre Hanegället med lämpliga artiklar till dig.
Lycka till med ankskötseln!