Fjäderryckande höna

[Sara]

Vi skaffade gotlandshöns i höstas efter att ha förlorat vår tidigare flock. Tyvärr har tre hönor försvunnit på vägen, så nu återstår bara en unghöna, hennes mamma samt en tupp. För en vecka sedan märkte jag att unghönan och tuppen började se ulliga ut, främst runt halsen. Nu har jag sett att det är den äldre hönan som rycker i deras fjädrar. Är det ett tecken på tristess nu när dagarna blivit längre eller är det något annat? Borde inte tuppen slippa fjäderryckningen pga av högre rang?

[Johan Nilsson]

Ulliga halsar tyder på ohyra som heter fjäderätare.
De äter upp de delar av fjädern som gör att de just hålls ihop till en fjäder.
I år tycks flera flockar drabbats av denna ohyra.

[Sara]

Men det är väldigt uppenbart att den äldre hönan rycker fjädrar på de andra, när de sitter på pinnen lämnar hon dem inte ifred. Hon rycker mest från halsen, men även från andra delar av kroppen där dunet nu syns. Hennes egen fjäderdräkt är perfekt. Kan hon fått för sig att rycka fjädrar pga fjäderätare och är det i så fall rimligt att hon själv har klarat sig?

[Ronny Olsson]

Då utgår vi från att det är en höna som är boven i dramat. Det kan vara en olat som hon lärt sig, ungefär som att vissa höns kan lära sig att picka hål på ägg för att äta dem. I så fall hade jag tagit bort hönan så inte beteendet sprider sig. 

Först hade jag dock provat om det kan vara någon brist i kosten. Snäckskal för kalkens skull. Tillskott av blodmat tex genom blodkorv/pölsa eller burkhundmat med lever kan tillfredställa vissa behov. Ökad sysselsättning genom att ge hel säd i ströet eller utomhus. Under den varma årstiden tillfredställs behovet om de kan gå ute och sprätta och få i sig en del animaliskt protein tex i form av daggmaskar.

 Fjäderplockning och kannibalism uppkommer oftast när man håller för många höns på för liten yta.

[Sara]

Snäckskal får de redan och utrymmet är definitivt inte för litet. Helsäd och solrosfrön i ströet då och då.

Jag kan tänka mig att det är tristess, men med all snö vill de inte gå ut och vårt provisoriska hönshus är ganska långsmalt, så det är svårt att möblera om eller ställa in nya grejer för att ge dem omväxling. Jag vill inte ta bort hönan så länge som de är så få.

Jag ska prova att ge dem älgfärs (i brist på blodmat). Kan salt hjälpa?

Och hur är det med tuppen, borde han verkligen acceptera att bli plockad eller är det ett tecken på att han är för mesig?

[Johan Nilsson]

Sara, jag var lite för snabb i mitt svar. Fastnade för ulliga halsar och missade att problemet tydligen var att en höna ryckte fjädrar, därav ulligheten.

I det stora hela ansluter jag mig därför till Ronnys svar.

[Ronny Olsson]

Jag har för mig att kött är svårsmält. Blodmat är bättre. Ge dem ordentligt så de får "näbbet fullt".

Höns behöver lite salt, det är riktigt. Men det ska man vara försiktig med. Får dom en del färdigfoder eller matrester så borde det räcka. Du kan prova med lite extra salt. Dom dricker mer då.

Kom att tänka på ljuset. Har du extra ljus så släck!

Tyvärr tror jag dock mest på att en av dina hönor har fått en ful ovana och då återstår bara en åtgärd...vi får hoppas jag har fel!

[Sara]

Jag tänkte tacka för svaren och berätta hur det gått.

Vi fick ganska omgående flytta fjäderplockaren till eget boende då unghönan började bli allt kalare. Hönan fick kokt, lättsaltad leverfärs och allfoder under tio dagar. Sedan hon fått flytta tillbaka kan vi inte längre se att hon plockar fjädrar, så problemet ser ut att vara löst för tillfället.

En fundering: Vi har inte använt extrabelysning, men efter nyår, då det var riktigt kallt under en längre tid, hade vi en värmelampa på över vattenautomaten. För det mesta på halv effekt, dvs 75 W. Jag funderar på om det kan ha bidragit negativt. Jag upplever att hönsen är mer alerta när man kommer in till dem på kvällen om värmelampan är på.

Tyvärr dog den plockade unghönan nyligen. Vi vet inte varför, om det kan blivit något fel när hon började värpa eller om hon klarade kylan sämre med den dåliga fjäderdräkten. Det såg ut som hon började plocka sig själv under den tid mamman hade eget boende. Problemen har hopat sig sedan vi förlorade vår förra grupp i somras och bestämde oss för att börja om med gotlandshöns. Snart är jag redo att ge upp. Jag startar en ny tråd om våra tupproblem...