Vad är lantraser?

Det är många som försökt besvara detta så kort och ändå fullständigt som möjligt, den bästa definitionen jag sett är den av Camilla Söderstjerna:

”För mig är en lantras de djur som i självhushållets tid fanns hos i stort sett varenda familj. Som användes för att producera till husbehov och inte i första hand för avsalu. Som var ganska bra på lite av varje och inte specialavlade för att vara bäst på en sak. Som passade miljön där de levde och kraven som ställdes på dem för att ägarna skulle få mat på bordet och kläder på kroppen.”

En väsentlig skillnad på lantraser och andra raser är hur man ser på begreppet ras. Hos lantraser utgår man från en rasram som beskriver hur djuren hittills har varierat inom raser. Det kan uppkomma nya mutationer som ändå hör hemma inom rasen, i så fall får rasramen justeras. Det är varifrån generna kommer och inte hur resultatet blir som avgör om individen är av lantras eller inte.

Inom standardraser har man en rasbeskrivning som talar om hur djuret *ska* se ut, man ska komma så nära en idealbild som möjligt. Där tillåts man korsa in andra raser för att komma närmare idealbilden, djuret tillhör ändå rasen. Utseendet är – för standardraser – klart överordnat djurets funktion.

Hos lantraserna arbetar man tvärtom – de ska vara ett funktionellt djur, som tillåts variera en del i utseendet inom rasramen. Det är av yttersta vikt att en lantras tillåts att variera! Det innebär i klartext att man inte får lov att sätta upp ensidiga avelsmål när man väljer ut livdjuren. Exempel på sådana ensidiga avelsmål är maximal äggproduktion eller ett standardiserat utseende

Bakgrund och bevarande

Landet Sverige har genom Riokonvention om biologisk mångfald, ansvar att bevara sina inhemska lantraser. Jordbruksverket fastställer en lista på de raser som omfattas.

I Sverige bevaras många lantraser av olika intresseföreningar, det finns lantraser kvar av hästar, kor, får, getter, grisar, katter, hundar, höns, ankor, gäss, kaniner och bin.

Svenska lanthönsklubben, SLK, bildades 1986 och arbetar med att bevara och föröka de svenska lantraserna av höns, ankor och gäss inom levande genbanker. Bevarandearbetet sker i nära samarbete med ansvarsmyndigheten Jordbruksverket, som rapporterar vidare till FAO.

SLK strävar inte efter standardisering och genetisk likriktning av raser utan vill bevara lantrasernas variation och mångfald.

Höns, ankor och gäss

De svenska lantraser av fjäderfä som finns kvar bevaras i små flockar av medlemmar i Svenska Lanthönsklubben. Idag bevaras 11 inhemska hönsraser, 4 ankraser och 2 gåsraser.